Det man ser och det man inte ser

Efter räddningsarbetet i New Orleans är färdigt kommer man att bli tvungen att bygga upp det som har förstörts. USA:s arbetsmarknadsminister beskriver situationen på följande sätt:

"Visst, i det korta perspektivet är förödelsen i regionen mycket påtaglig . . . men det som kommer att hända, och jag har sett detta vid tidigare katastrofer och orkaner, är att det finns en ljuspunkt i att nya jobb skapas, sade hon till tv-bolaget CNBC."

Hon har antagligen inte läst Det man ser och det man inte ser av Frédéric Bastiat. I denna bok berättar han en historia om hur en man får sin ruta krossad av sin son. Då kommer en av de som har sett händelsen och säger att det är bra att rutan krossad för hur skulle glasmästaren kunna försörja sig ifall inga glas gick sönder och han inte fick sälja sina glas? Personen som fick sin ruta krossad går till glasmästaren och får en ny ruta. Glasmästaren är glad eftersom han får sälja en ruta. Detta är vad man ser. Dock måste man även ta hänsyn till det som man inte ser. Ifall rutan inte hade blivit krossad hade kanske personen istället använt pengarna för att köpa nya skor eller något annat men det som har hänt nu är att han står med en ny ruta som han inte skulle ha behövt ifall den gamla inte blev krossad. Hans situation nu är att han har en hel ruta men mindre pengar än han hade innan. Den slutsats vi kan dra av den här historien är att ekonomin försämras av att egendom förstörs.

Det är många ekonomer som gör misstaget att hävda att naturkatastrofer och dess destruktiva effekter har en positiv inverkan på ekonomin. På engelska brukar detta feltänk kallas för "The broken window fallacy".

Genom att läsa Det man ser och det man inte ser lär man sig att det som skiljer en dålig ekonom från en bra ekonom är att den dålige ekonomen endast tar hänsyn till de synliga och kortsiktiga effekterna av en händelse medan den bra ekonomen tar hänsyn till de långsiktiga effekterna som inte omedelbart syns.